old times.
Det finns två människor som jag saknar oerhört mycket. Det vi gjorde och det vi hade, det va verkligen något speciellt med den vänskapen. Den var helt enkelt alldeles underbar och perfekt. Vi kunde hitta på väldigt konstiga, men mycket roliga saker tillsammans. Vi var inte samma sort men vi hade ändå alltid något att prata om. Berätta för varandra, diskutera osv. Vi fanns där för varandra om någon av oss mådde dåligt eller hade det jobbigt. Vi lyssnade på varandra. Vi har tillsammans vart med om både tårar och skratt. Men mest skratt och glädje.
Sen klassen splittrades för ungefär två år sen så har kontakten bara blivit sämre och sämre.. Nu är det som att vi bara vet vilka vi är när vi ser varandra eller hör något om varandra. De händer ibland att vi hälsar på varandra men inte alltid. Vad har hänt liksom? De är nästan pinsamt att kolla på varandra, vi var liksom en gång "bästa vänner".
Jag önska verkligen att det Aldrig hade blivit så här. Men nu har de det, jag hoppas att vi nån dag hittar varandra igen så att det blir så likt som förr.
Ni betydde så fruktansvärt mycket för mig, och de gör ni fortfarande. Men de är ändå inte samma sak eller känsla.
allting har förändrats. vi lever i nuet, det förflutna är förflutet.
ni kommer alltid att finnas i mitt hjärta!
R.
Kommentarer
Trackback
